Att våga

Första dagen på jobbet idag efter en hel veckas ”ena stunden sjuk nästa okej etc”.

Också första dagen på en 20 dagars Paleodiet. Vilket innebar med min morgonvakt en stor kopp svart kaffe med ett äpple till imorse kl. halv sex. Sen mådde jag pretty pyton.

Varför har ingen sagt att svart kaffe ger värre koffeinkick än kaffe med mjölk va?va?va???

Väl på jobbet blev det en tallrik med skinka, hackad morot, gurka, tomat, lite apelsinskivor och 1 melon skiva + citronvatten.

Dagen flöt väl på relativt okej, hade inte så mycket att göra och kan ju inte längre surfa på nätet för att huvudkontoret har klagat (dom ser skärmen när dom går förbi) – jag tycker rent av att dom ska hålla snattran sin! Det är först när jag inget har att göra som jag sitter på nätet och då försöker jag till och med minimera det så mycket som möjligt. Trams!

Till lunch blev det ugnsrostade palsternacka/morötter/rödlök, sallat, gurka, tomat och lite tonfisk med olja/balsamvinäger som inte var god så jag körde på senap sen — har bestämt att senap är okej om sockret kommer typ näst sist och det gör den på dansk senap eftersom dansk senap smakar pekka.

Men det var svårt att äta lunchen mådde små illa fast har jag mat framför mig så äter jag som om att morgondagen aldrig kommer att komma.

Blev en kort arbetsdag då vi hade personalmöte från 13 – 15.30 (fuskade med en cola light – illamående ju).

Efter personalmötet hade jag ett samtal med min chef (han har det just nu med oss alla individuellt) och det första han frågar är:

”Hur mår du? är allt bra med dig?”

Och sådana frågor får man bara inte ställa till mig!

För det första jag gör då är att börja stortjuta och sen slutar jag aldrig (jupp, det är riktigt lätt för mig att bli sjukskriven hos läkarna). Så det blev väl ett sådant samtal där man försökte hålla tillbaka tårarna hela tiden.

Ja, jag har tappat gnistan över jobbet, jag har tappat gnistan över träningen, jag har tappat gnistan över allting. Hur hittar jag den igen?

Tja, det vet jag bara inte. Får väl köra på mina råd som jag ger till Yster – Le hela tiden tillslut blir det väl bättre och om inte så har du iallafall fått rynkor på kinderna och gjort din omgivning lite gladare (kanske).

Annonser

3 thoughts on “Att våga

    • orkar inte boka in oss på ett hotellrum har inte råd eller joo fan okej ska kolla upp en helg då eller nått :S men det blir i malmö dyrt annars.
      du ska med imorgon och träna! vill du hänga med till vellinge innan också och hämta fars bil? Pöss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s