Att minnas känslan av ”första gångerna”

Nej, jag pratar inte om den första kyssen/pojkvännen. För ärligt vem kommer ihåg sin första kyss? och vad räknar man som sin första kyss? för vem har inte lekt ryskaposten? (vad hände med den leken? varför lekar man inte den numera på alla parmiddagar som man inte blir bjuden på?).

Nej, jag pratar om den där speciella känslan av att göra något så efterlängtat efter en lång tid att det känns som om att det är allra första gången man gör det.

T ex jag kommer starkt ihåg känslan av frihet när jag kom hem på en minisemester från AbuDhabi och det första jag gjorde när vi var i Sverige var att rulla ner bilfönstret och bara njuta av att kunna ha det nere en Augustidag, hängandes med huvudet utanför som en hund med vinden vinande i öronen (AUH har ca 35 grader och där är AC som gäller för att överleva).

Det första jag bad Mor om efter att ha vaknat upp efter titthåls operationen – en GB sandwichglass trots att jag var i det mentala stadiet där glass/godis/onyttig mat var strikt förbjuden. Kommer fortfarande ihåg hur underbart det var när tänderna tog första tuggan av glassen som då hade hunnit bli alldeles perfekt mjuk och go som den skal vara.

Första gången jag hörde mina orkidéer (som är mina barn) slog ut sitt ena blad och ljudet av *kraak* hördes klart och tydligt i hela vardagsrummet (trodde ärligt något hade gått sönder). Men känslan av stolthet var oslagbar.

Första natten i lägenheten som spenderades med Ystern (när hon bodde här) i hennes 120 säng med varsin fruktsallad i knäet, täcket uppdraget till hakan och tittandes på hackit tv3play.

Att äntligen fått poopa efter 24h på resande fot och samtidigt lyckas göra stopp i toaletten på hostelet i NYC *haha* oslagbar känsla!

Första panikattacken mitt bland Malmöfestivalen och hur Ystern tog min arm, köpte glass och helt lugnt förstod att det inte skulle bli någon konsert den kvällen.

Varje gång det blir vår och jag trampar osäkert på cykeln förbi åkrarna och ner till ”hembygden” – känslan av hur benen tackar mig (brukar gå på vintern och cykla på sommaren och efter ett tag så skriker benen efter att byta från det ena till det andre).

Andra gången jag fick mens igen (hade haft ett uppehåll på flera år och fick hormontabletter <–rekommenderas inte om man inte tycker om att vara PMS häxa gånger albatross). Känslan av att ställa sig i duschen och bara låta varmt vatten stråla på magen. Nu har ju mensen varit borta i flera år igen så det blir väl fler sådana här känslor *jeej*…

Känslan av att ”kysser du inte mig nu så kommer jag att gå under, jag kommer att dö” <–DÅ var jag hög på hormoner. Har aldrig upplevt det igen. Vill men tror inte det är värt det med tanke på PMS albatrossen, fråga Ystern.

Men det som slår allt var och är nog fortfarande den stunden jag satte mina tänder i den perfekt halv smälta sandwich glassen. Första och sista gången jag åt den, min favoritglass sen jag var ett barnsben (eller två barnsben får det bli ju, är inte enbent än).

 

 

Annonser

5 thoughts on “Att minnas känslan av ”första gångerna”

  1. Haha, det är klart att man vill ha glass! Jämt! Respect på ert glassätande som du skrev om i min blogg, vi är lika på den punkten! Mamma rådfrågade en kock en gång vad hon skulle göra åt mig och mitt gränslösa glassätande. Han sa att hon skulle ge mig en obegränsad glassportion, jag skulle äta tills jag mådde dåligt och sedan inte titta mer åt glass. Hon ställde fram en BigPack, jag åt upp hela och ville ändå ha mer. Slutsats – det är obotligt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s