Snaaaart är Oktobermånad slut och det tackar jag fan för.

Har haft en riktigt skitmånad på alla sätt och vis. Ni vet, en sådan månad då allting kommer samtidigt.

Sömnbrist pga inneboende som ligger och andas tungt i ens öra (räcker det inte med att man har flygplansbrus 12h om dagen? ska man stå ut med elefantpustar i örat på natten också?), Far på sjukhuset, oväntade utgifter, irritation som uppstått pga extrem sömnbrist och illamående, överätandes (kroppen tror att den ska gå i ide och slutar inte att äta en massa), glutenchock, matförgiftning, magkatarr, bredbandshöjning (ja, det är också en skitsak – byte bredbandsbolag, jag tänker verkligen inte betala 12kr mer när jag är på bitch humör), dåligt med träningen, skador i knäet som blivit värre och nu handen (precis som mina två andra systrar).

 

Så helt enkelt en jäkla skitskitskit månad….Och nu är jag återigen trött på min mage – hur länge och mycket mera ska man orka och stå ut med egentligen? känns som om att den aldrig är bra att det alltid är något som är fel. Och just nu skyller jag på Renée Voltaire’s smoothiemix som INTE är glutenfri och självklart på matförgiftningen i måndags.

 

Men lite positiva får vi vara också:

Har haft en sjukt rolig kväll med Mor och Far när dom fyllde år – om Far förkortade sitt liv med 5år när han hamnade på sjukhuset så vann han iaf tillbaka minst 3år veckan därpå när vi hade kidnappat dom till en hemlig ost/köttkväll med Gin Rummy och 15% vin + champagne på agendan – jag fick magrutor av allt skratt.

Dubaistoppet som gav mig lite sömn och ett ännu större hål i min plånbok.

Vänner som har fått bebisar – jeje grattis till er!

Avgjutning utav mina tänder till tandblekning – dom står just nu och glor på mig – känns lite creepy…

Dagens promenad som kortades ner stup i kvarten – men nu är jag iallafall igång med mina höstpromenader igen – det behövs!

Det enda som inte har löst sig är inneboendetingelingsaken alltså vad gör man när man inte kan hjälpa att man konstant är irriterad? har man tröttnat då eller är det för att allt annat runt omkring en är bajs och att man släpper ut irritationen på den personen som är hemma. Jag menar, jag får aldrig ALDRIG vara ensam numera på kvällarna/nätterna. Han är iaf det när jag har stop utomlands. Men att ha gått från ensamvarg i 4år till att plötsligt har någon som elefantandas i örat om natten och har ett extremt mysbehov och som aldrig är typ sur eller irriterad på att jag är irriterad gör mig ännu mera frustrerad – det är den här mestypen som nickar och vänder kinden till – hur ska jag klara det? vem ska dra ut min ilska och sorg över allt som har hänt i oktober?

Annonser

Måndagens matförgiftning (dålig skinka på dubbeflyget hem – crewmat är inte alltid det bästa) har nu gått över till magsjuka pga dåligt immunförsvar i magen sen man fick i sig vetegräs förra veckan (stod att det var glutenfritt – det visade sig vara fel).

Jag har nu förvisat mig själv till soffan pga all the farts – farliga gaser.

IQ nivån är iallafall hög här under my farty täcke – youtubar reklamer från 90-talet – barndomen återupplevs igen.

Undra hur man gjorde när man skulle ut och festa och bara hade med sig sin lilla handclutch men ville ändå få med sig sin mobil?

 

fast bäst är ändå den här:

 

Delade födelsedagar = delade presenter

Ibland är det bra att ens föräldrar fyller år dagen efter varandra.
Igår var det Mors födelsedag och idag är det Fars, praktiskt säger jag!
Glömmer man den ena så glömmer man den andre aka ingen känner sig mindre värd.
Kommer man ihåg dom bägge blir det dubbelglädje och ordnar man en vykortskidnappning med ledtrådar i till bägge som slutar med en ost/tapas kväll med 15% vin och champagne blir det dubbelt så billigt och en mindre gång att agera chaufför åt 2st smått överberusade föräldrar som har fått se sig själva bli rejält slagna i Gin Rummy.
Btw. Att träna för att kunna unna sig en ost/tapaskväll som heter duga är bara bullshit – det räcker med att man sitter med minst 4st Malmqvistar som inga hämningar har när det kommer till att skämta om allt mellan himmel och gjord.
Tror inte det var all laktos i osten som gav mig magknipen igår – det måste ha berott på allt skratt och kippandes efter luft.
Sådant här behövs när den ena precis har kommit ur chocken över att bli gammal och sjukhuspatient och den andre precis har insett hur ofantligt dum ex-sambon är och nu jäklar i det blir det slag på djungeltrumman.

Har jag sagt hur mycket jag älskar min fullständigt STÖRDA familj?

Att få just det samtalet man aldrig vill få

Igår förändrade ett enda kort samtal hela vår familjs värld och vände den upp och ner totalt.
Sömnbristen från veckan blev ännu större och dagen har spenderats med att agera chaufför fram och tillbaka mellan Sverige och Danmark.
Precis innan jag skulle lägga mig igår kväll vid 19.30 ringde mobilen och jag hörde det värsta jag har hört pålänge:
”Din Far har det inte särskilt godt och är påväg till sjukhuset med en ambulans”.
När chocken väl hade lagt sig var det bara att fort som faan att ta på sig kläderna igen och ta sig över bron till Kastrup och möta upp Pappas chef för att sen bege oss till Hvidovre sjukhus.
Tack och lov var det inte ”allvarligare” än att han blev utskriven efter 24h men han måste kollas upp här hemma i Sverige istället.
Just nu slits man mellan att ta sig till jobbet imorgon bitti för att sen åka upp till Stockholm och se på CrossfitSM eller att stanna hemma och vänta på nästa samtal…
Usch, gårdagen vill jag aldrig uppleva igen på minst 10år!
För nästa samtal kommer nog inte att sluta med ”men han har det godt nu”….Det ruskade om oss alla och framförallt för Pappa. Nu ska man få honom tillbaka på banan igen och inse att livet inte är över än. Än kallar inte sista vilan! Näe, banne mig nu jäklar ska vi lura döden så in i norden. Det här var bara en liten varning nu har vi vaknat upp och nu jävlar ska vi stoppa karusellen! Dags att leva livet på det riktiga sättet 😀

Paleokanelbullar – ett ihopblandat recept

Okej då ska vi se om jag kommer ihåg det här, blandade 2 stycken olika recept, ett amerikanskt med en massa tsp och cups mätningar och ett LCHF med en massa dl och annat skit men men here we go:

32g x 4 mandelmjöl (ca tillslut orkade jag inte väga och bara hällde i lite till typ)
1 nypa salt (jag tog 2 lite för mycket)
4 ägg (enligt LCHFreceptet men jag som är allergisk tog eggreplacment och en massa vatten typ)
Kokosmjöl (vet inte hur mycket jag hade inget mjöl hemma så jag tänkte: kokosmjöl = kokosflingor…fungerade det med :D)
2tsp bakingsoda (vilket i min värld är 2 tsk bakpulver – kanske därför dom inte jäste?)
Honung ville dom ha i – hade jag inte så jag slängde i lite René Voltairs kokospalmsocker typ 4 tsk eller något
2 tsp kardemumma
Vaniljsocker (hade jag inte hemma blev äkta vanilj från vaniljstången mycket bättre 🙂 ).

Blanda allt till en röra – med mixer enligt recepten men den har Ystern så jag tog träskeden. Ska det vara stenålders så ska det 🙂


Låt sedan ”jäsa” i ca 20-30 min (om den nu vill växa eller inte).

Ta en bakplåt och lägg på bakplåtspapper och sen lite plastfolie. Klicka över smeten på plastfoliet och lägg på ännu ett plastfolie. Ta sen brödkavlen och kavla ut (degen är kletig därav allt plast). Ta bort översta plastfoliet och bre på kokosfett/olja.

Tror att kokosolja hade varit godare men jag hade bara kokosfett (som ser ut som margarin och smakar ingenting). Men skit the same typ. Häll på lite till kokossocker och en MASSA kanel.
Ta sedan ena hörnet utav plastfoilet och rulla ihop degen till en rulltårta. Skiva sedan upp som vanligt och lägg i muffinsformar. Strö över lite kokosflingor/pärlsocker/whatever ni har hemma ovanpå.

Sen in i ugnen (175g) i ca 15-20 min tills dom ser klara ut.

 

 

Voila!

Ursäktar mig för felvända bilder WordPress vill inte samarbeta med mig idag :S