Snaaaart är Oktobermånad slut och det tackar jag fan för.

Har haft en riktigt skitmånad på alla sätt och vis. Ni vet, en sådan månad då allting kommer samtidigt.

Sömnbrist pga inneboende som ligger och andas tungt i ens öra (räcker det inte med att man har flygplansbrus 12h om dagen? ska man stå ut med elefantpustar i örat på natten också?), Far på sjukhuset, oväntade utgifter, irritation som uppstått pga extrem sömnbrist och illamående, överätandes (kroppen tror att den ska gå i ide och slutar inte att äta en massa), glutenchock, matförgiftning, magkatarr, bredbandshöjning (ja, det är också en skitsak – byte bredbandsbolag, jag tänker verkligen inte betala 12kr mer när jag är på bitch humör), dåligt med träningen, skador i knäet som blivit värre och nu handen (precis som mina två andra systrar).

 

Så helt enkelt en jäkla skitskitskit månad….Och nu är jag återigen trött på min mage – hur länge och mycket mera ska man orka och stå ut med egentligen? känns som om att den aldrig är bra att det alltid är något som är fel. Och just nu skyller jag på Renée Voltaire’s smoothiemix som INTE är glutenfri och självklart på matförgiftningen i måndags.

 

Men lite positiva får vi vara också:

Har haft en sjukt rolig kväll med Mor och Far när dom fyllde år – om Far förkortade sitt liv med 5år när han hamnade på sjukhuset så vann han iaf tillbaka minst 3år veckan därpå när vi hade kidnappat dom till en hemlig ost/köttkväll med Gin Rummy och 15% vin + champagne på agendan – jag fick magrutor av allt skratt.

Dubaistoppet som gav mig lite sömn och ett ännu större hål i min plånbok.

Vänner som har fått bebisar – jeje grattis till er!

Avgjutning utav mina tänder till tandblekning – dom står just nu och glor på mig – känns lite creepy…

Dagens promenad som kortades ner stup i kvarten – men nu är jag iallafall igång med mina höstpromenader igen – det behövs!

Det enda som inte har löst sig är inneboendetingelingsaken alltså vad gör man när man inte kan hjälpa att man konstant är irriterad? har man tröttnat då eller är det för att allt annat runt omkring en är bajs och att man släpper ut irritationen på den personen som är hemma. Jag menar, jag får aldrig ALDRIG vara ensam numera på kvällarna/nätterna. Han är iaf det när jag har stop utomlands. Men att ha gått från ensamvarg i 4år till att plötsligt har någon som elefantandas i örat om natten och har ett extremt mysbehov och som aldrig är typ sur eller irriterad på att jag är irriterad gör mig ännu mera frustrerad – det är den här mestypen som nickar och vänder kinden till – hur ska jag klara det? vem ska dra ut min ilska och sorg över allt som har hänt i oktober?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s