Mrs Storm

Flyga från Aalborg kl.1500 när dom har gått ut med en varning om att det är en STOR orkan påväg exakt kl.1500 gjorde en mindre glad. Om orkanen kom? njä, inte helt men det blåste som in i norden (tack och lov tog vi av i medvind *svisch* sa det så var vi uppe i luften).
För dom insatta så blåste det ca 57knop när vi boardade våra passagerar – maxgränsen för trapporna till flyget (groundstaff operation) är 60knop. När vi tog av var blåsten uppe i 62knop.
Tack och lov hade vi enbart AAL-CPH för att sen ha en paus och göra Rom tur och retur.
Lite bumpy i starten i Aalborg men det var inget INGET mot hur det var när vi skulle landa i Köpenhamn – oh my good! säger jag bara.
Och jag som inte är så hemskt kär i bergodalbana fick plötsligt finna mig i att sitta där bak och hålla i sig.
Och ja, vi förväntade oss världens duns ner i backen men nä, landingen var så mjuk och fin att till och med vi + passagerarna applåderade.
Trots det så kräktes 3personer – tack för att vi skulle byta flyg. Dom som tog över hade den härliga slingan Aalborg och Köpenhamn fram och tillbaka 4 gånger.
Se den var jag glad över att slippa!

Det blev ingen adventsfirande för mig så jag tror jag ska ta och bege mig till Ica nu och inhandla lite glögg innan det är dags att arbeta igen.
Ljustakarna får vänta tills imorgon faktiskt…

Annonser

Okej okej jag erkänner då!

Jag har varit deppig – jag har varit väldigt deppig den här hösten (och alla andra höstar för den delen – tycker inte om att jag går i slowmotion just då).

Jag har varit så deppig att jag hela Oktober levde på dadlar, ost och choklad och ingen träning. Vilket resulterade i uppgång och att jag just nu känner mig som en stoppad korv.

Inte blev det bättre när jag såg mitt julschema där min besättning är den lilla klicken på 10% (utav 350 anställda på basen) som fick ett förjävligt julschema. Jag kommer inte att vara hemma överhuvudtaget och under mina 5 arbetsdagar har dom maxat mig med 50,55 arbetstimmar totalt (22-26dec). Ja, det är en del av mitt jobb att jobba på julen men att planera en besättning såhär är inte humant – inte ens Far som arbetar med det här ansåg att det var okej. Synd att han jobbar på fel företag bara 😦

SÅ, ja smått deppig och nu kan jag inte träna för att få upp endorfinerna, häpp! jag får mig inte ens till att dammsuga och städa här hemma eftersom allt går så långsamt och att böja mig ner är inte att tänka på. Så vad gör jag istället?

Tja, äter, försöker få mig till att ringa lite samtal, tvingar ut mig på små korta turer och försöker hålla huvudet uppe och intala mig själv att julen kommer att bli bra ändå. Ingen julmat (vet inte ens om vi får någon mat på julen – vad har öppet i Danmark? Kebabistan eller??), ingen Lillnisse och hur ska man få lusten till att julpynta sitt hus när man inte är hemma alls?

Nu hoppas jag verkligen att jag får min obetalda semester i Januari för det behöver banne mig jag! Och att blåmärkena går över så jag får mer energi till att tvinga mig iväg till gymmet och bli glad igen.

Och styrkan att INTE äta sådant som jag inte tål <–den är svårast :S

Mormor har alltid rätt

Det kan vara väldigt farligt att vara ute och gå i höstmörkret.
Man kan bli rånad, nerslagen, påkörd (både av bilar och cyklister), våldtagen, skjuten (bor trots allt i Malmö).
Eller så kan man som jag dådå,
gå rakt in i en lyktstolpe med sin friska pannsida.

Om ni nu ursäktar mig, jag tror jag ska krypa in under min koja utav täcken och odla fram veckans andra babyhorn…

Så gör vi ett till försök

I helgen lovade jag Ystern att jag skulle på måndagen ta ut Monstret på en liten lunchpromenad.

Och det gjorde jag trots den där hjärnskakningen som gjorde mig till en 95årig dam som inte kan böja sig ner.

Tog därför ut Monstret på en kort tur enbart utanför dörren – och för första gången för mig sticker han iväg som en pingpong boll. Fram och tillbaka, fram och tillbaka kutar han. Om han lyssnade på att jag ropade på honom?

Visst gjorde han det. Han till och med stannade upp, såg på mig, log ett fult litet grin och kutade sedan iväg som om det var eld i hans bak (han skulle gott ha det egentligen!).

Note to myself: det är INTE en bra idé att springa med hjärnskakning och blått lår.

Note to myself: det var sista gången jag gick ut med det monstret.

Om han kom tillbaka?

Jodå, efter att ha ”sprungit” runt kvarteret och ropat efter honom ser man en liten vit fläck pila förbi och tillslut får jag honom att komma till mig. Svart på magen och med svansen mellan benen försvinner han in i vardagsrummet illa kvickt och ligger där och skäms.

Ha! Nu trodde han allt han hade kommit undan! Nänä, den där pricken fick sig en rejäl dusch och även då skämdes han.

Jag lovade både mig själv och Ystern att jag aldrig ALDRIG tar ut det där monstret igen! Never in my life, kommer inte på frågan! NixPix no way José!

Idag (onsdag) sitter jag här och bävar inför dagens lunchpromenad som jag tydligen sa ja till efter denna incidenten…Men nu har jag fått Ystern till att lova mig att ta på hans sele innan hon lämnar hemmet så jag kan hooka fast kopplet på Mr Monster.

Men jag svär! (över min ännu inte döda Mormor, Mor, Far, Yster, DannyBoy) att rymmer han igen från mig så är idag den ABSOLUT sista gången jag tar honom ut (aldrig hört talas om kattlåda?) och rymmer han från mig och jag får tag på honom så blir det något mycket värre som väntar honom än en liten dusch…

 

Nu när man är ledig borde man hinna blogga konstant. Men efter söndagens kväll har allt ställts på ända. All min planering har gått åt helsike och jag , tja jag går runt med ett lår som man skulle kunna misstänka tillhöra Smurfelinas och en panna som får folk att rygga tillbaka och viska ”misshandel”.

Summa av kardemumma: Det är farligt att cykla över hala spårräls (gjorde dock det inte frivilligt man är faktiskt tvungen att cykla över dom för att komma på rätt sida utav vägen). Det kan ju leda till att man vaknar upp under en parkerad bil med en bula a la Hulk Hogans panna och en tumdyna som inte vill fungera och höger ben blåslaget.

Varför sura på akuten? bättre att le och vara glad med en hjärnskakning – det kunde ju alltid varit värre 😀

Att vara för duktig

För en gång skull så lyckades jag ta mig samman och plocka undan alla vinterjackor (ja, det är plural – jag har en tendens att samla på mig kappa efter kappa men aldrig någon bra aktiv varm jacka – moment 22 typ), vintermössor och vantar.
Okej, dom blev visserligen undanplockade först i Juni/Juli – men ändå det är en bedrift från min sida.

Det enda problemet jag har nu när det börjar bli för kallt för fleece och täckjacka och skinnhandskar (jobbets – tack och lov annars hade jag väl förfrusit fingrarna) any how det enda problemet jag har nu med min duktighet är att jag nu inte kan hitta mina mössor och vantar och halsdukar…Kapporna vet jag – dom hänger på vinden och dit orkar jag inte ta mig upp till, så där blir dom nog hängande tills jag inte kan få på mig fler tröjor under min täckjacka.
Men en mössa och ett par ordentliga vantar hade banne mig varit skönt att dra på sig nu när det är kallt…Var fasiken har jag lagt allt egentligen??

Ett litet tips bara såhär en torsdags förmiddag

Om man bestämmer sig för att ha en detox dag är det rätt så bra att inte det här infaller:
Vakna upp vrålhungrig när man enbart ska äta kokosolja.
Inse att koffeinbegäret är så stort att 3 koppar pepparmintste inte kan råda bot på viljan att vilja dricka något varmt.
Kokosolja…vad tänkte jag på? där är det ju inget som man kan tugga.
Tugga tuggummi som en idiot så att tänderna får arbeta lite – inte helt detoxing men ändå.
Ha tvätttid samtidigt så man måste upp på morgonen och springa = man blir ännu hungrigare.
Gjort chokladkokosdadlar till inneboende’s födelsedag idag…
Bestämt afterwork men en kollega senare på kvällen.
Nä, vad tänkte jag när jag hoppade på en kokosoljadetox?
”Mmm, kokosolja är ju gott”
Ja jo men kanske inte 6 matskedar om dagen :S

Kan ju då erkänna att det höll sig till kl. 0945 sen åt jag 4 dadlar och en grapefrukt (det är väl ändå lite detoxing i det med?).

Varför detoxing? efter vetegräschock, matförgiftning, magkatarr och en massa grädde på det är min mage rätt så upponervänd därav detoxingen. Som inte gick så bra. Men inget kaffe än och huvudvärken är STOR och jag hungrig igen. Dags för att leta efter föda!