Världen

215781_5649227399_4955_n

Linnéa skrev ett inlägg om random saker som hänt som gör världen lite mindre och efterlyste efter lite berättelser från oss som smygläser hennes blogg (vi alla är smygläsare😉 ).

Jag har tänkt och tänkt och tycker inte att man kommer på något – det kan visserligen bero på att jag har en tendens att förtränga allting som händer mig men lite har jag lyckats skaka fram.

Våren 2007 satt jag och en då okänd svensk tjej på ett utav Etihads plan från London påväg ner till Abu Dhabi för att börja jobba som flygvärdinnor för just Etihad. Social som jag är (snarare för nyfiken om alla nackdelar med ens nya jobb) gick jag bak i planet och pratade med personalen ombord. Berättade att jag skulle ner och jobba osv. Just då stod där också en till passagerare och pratade med dom. Det visade sig att han hade rest från Jamaica och skulle ner dit för att göra tester till jobbet som kapten/styrman (kommer inte ihåg vilket). Vi pratade lite och det slutade med att han fick mitt nummer iaf han nu  fick jobbet och skulle flytta ner till Abu Dhabi – alltid bra att ha kontakter i samma land, någon att umgås med. Tiden gick och jag knegade på och hörde ingenting från honom (om jag ska vara ärlig hade jag helt glömt bort honom). Så kommer den dagen då jag säger upp mig och ska göra min sista flygning vilket blev till Sidney. Dit har vi alltid 4 kaptener pga lång flygtur. Crewet hälsade på alla och flygturen gick bra och jag i stort sett krävde att iaf kaptenerna skulle ut och äta med mig på kvällen – ingen utav resterande crew ville – jäkla tråkisar säger jag bara. Vi åt och pratade lite om hur vi kom ner till just Abu Dhabi. Och just där och då berättar den ena kaptenen om sin flygtur ner till AUH från London och att han hade träffat på 2 svenska tjejer som också skulle ner dit och jobba men sen hade ingen hört av sig från någon sida. Vad är oddsen för att man träffas första gången man flyger med Etihad för att sen inte ses förrän man gör sin sista flygning på Etihad?

Innan jag åkte ner till AUH jobbade jag på MyTravels kundtjänst på Kastrup. Samma bolag som min pappa också jobbade på – han är känd som OP-Kalle där (efter typ 45år på samma företag blir det så). Men där var jag ändå relativt anonym alltså inte Kalles dotter konstant. När jag åkte ner till Etihad blev jag nästan direkt stämplad som ”OP Kalles dotter” – flygvärden är liten men att den är så liten att majoriteten utav svenska kaptener och några cabincrew känner OP Kalle är lite för wacko…

Nere i AUH precis innan jag åkte hem för gott blev jag rejält kär. KÄR med stora bokstäver. Sådär som jag aldrig trodde att jag kunde känna – ni vet – ”shit den här personen vill jag hoppa på här och nu så mycket att jag skakar” – har aldrig hänt innan och inte heller efteråt. Kan nämna att jag var rejält hög på hormoner (p-piller krångel fick ta extra hormoner aka the bitch storm). På något sätt blev jag väl blind och såg inte att han var väl inte lika intresserad utav mig. Vi hade turen att bo i samma byggnad så vi kunde spendera några kvällar med att kolla på film + lite mer – men aldrig sex (och det var inte jag som stoppade den här gången – jag var ju som en kåt elefant tack vare tabletterna). Ibland fick man tag på honom och ibland fick man inte tag på honom. Men jag blev aldrig irriterad eller tänkte mer på det – vi hade börjat som riktigt bra vänner och haft det bra som det tills nyår då vi kysstes *uhuhuuu*. Då hade jag redan sagt upp mig så visste om att jag skulle åka hem den 1 feb. Dagen innan jag skulle åka gjorde jag en utav dom där finurliga grejerna jag kan få för mig att göra ibland. Jag gjorde en massa ledtrådar som jag la ut lite överallt i vår byggnad (lägenhetshöghus med enbart Etihad anställda). Ledtrådar på engelska som för det mesta rimmade och var sådär finurliga att räkna ut men ändå lätta. Första ledtråden hängdes på hans dörr och sista ledtråden leddes till våningen där Etihad hade sitt resebyrå (stängt på kvällen men öppet för oss att gå i hallen typ) där jag satt på golvet och väntade med en liten avskedspresent. Och jag väntade, och väntade, och väntade och väntade. Rädd för att gå ner till ingången för att höra med vakten om han hade kommit hem iaf att han JUST DÅ skulle komma till sista ledtråden så satt jag nog där på det kalla marmogolvet i 4h. Tillslut gick jag ner och fick höra att han hade kommit hem för längesedan från sin flight. Det var där och då som jag tror mitt hjärta blev krossat så in i. Det är sällan jag ger mig hän och ger ut mig så mycket framförallt inte att göra något så cheezy som att lägga ut en massa ledtrådar (jag visste att det var cheezy när jag gjorde det men det var samtidigt en kul grej att säga hejdå på – enligt mig). Dagen därpå vet jag om att jag sprang på det förbannade löpbandet i 2h innan hemturen och lät tårarna trilla ner. Och jag lovade att jag skulle komma tillbaka ett år senare slank och vältränad som bara den så att han skulle få se vad han hade gått miste om (under den tiden vägde jag en hel del – dadlar och nötter är INTE bra att äta varje dag, varje timme, varje minut i ett år). Jag har inte varit kär i en enda kille efter honom. Inte för att han var något speciellt men utan att jag för en gång skulle verkligen ville öppna upp mig och låta någon komma in och så blev det som det blev. It’s a working progress still…Men jag är fortfarande grym på att lämna ledtrådar lite här och där…

 

215525_5649372399_7317_n

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s