När personen som gjorde så att du aldrig tillät dig att känna kärlek igen

hör av sig 6 år efteråt med orden:

U changed my life with the last thing u left me”

I owe u”

 

Ja, då borde man väl kanske bli glad? Att man har förändrat någons liv?

Det enda jag har suttit och tänkt på hela natten och förmodligen kommer att göra i några år är ”wtf gjorde jag som förändrade hans liv?”

”Vad skrev jag i det där brevet som jag tror att jag gjorde innan jag åkte hem igen?”

Kommer bli en cliffhanger tills jag om ca 3år tar mig samman och skriver tillbaka:

”Oh, did I? Eumh in what way did I change your life? I can’t remember (expect sitting in a staircase for like 6h waiting for you the day before I was flying back home for good…”

 

 

”And oh yeah one more thing….Y O U B R O K E M Y H E A R T” <–typ som Ross i Vänner med armarna utsträckta och den där ångesten i rösten…typisch…

225812_9497462399_3841_n

 

Den fashionabla sidan utav ens arbete

Jag har tänkt på det om jag skulle skriva mer positiva ordlag i min blogg. För det är rätt så mycket bitterhet här trots allt. Fast jag är i och för sig en bitterfitta cirkus 11månader och 28dagar om året och det här är min kräkspann…MEN om jag nu skulle vara en utav dom som enbart skriver händelser ur mitt liv i positiva ordlag så skulle väl gårdagens tur kunna beskrivas något såhär:

Fick äran igår

(den som såg det först hen tar det, typ. Ibland försöker jag låtsas om att jag inte alls såg att det var intryckt toalettpapper in under toalettrullarna precis bredvid locket till wasten…Folk är korkade…Punkt slut<—okej kanske inte skulle ha använt ordet korkade i en positiv blogg men det är dom ju så då får det stå kvar)

att torka upp mensblod på gårdagens flygning och det var en helt underbar upplevelse för mig, att någon annan (jäkel) är fertil nog att sprutlackera en toalett. Och jag tillräckligt privilegierad att rengöra toaletten utan plasthandskar.

Kanske? Eller?

Un bebé coming up missy

Runt omkring mig är ploppar det upp barn som svampar i skogen. Folk är gravida från höger till vänster.

Jag inser att det är i just den här åldern som ens facebook status ändras från ”singel” till ”lyckligt gravid” till ”bebisbubbla” till ”hålögd förälder”.

Och jag är lite avundsjuk på alla dessa statusbilder på en gravidmage där personen ler och ser glad ut.

Mitt liv är långt ifrån den där statusbilden. Herregud till och med mina orkidéer har börjat ge upp på mig nu.

Men så inser jag att jag vill ju inte ha barn, jag har aldrig velat ha barn och nej hormonerna kommer inte att kicka igång kl 15.43 den 23 Aug 2020…Det är bara en utav dom dummaste kommentarerna vi tjejer utan barn konstant får kämpa mot (både från killar och andra tjejer).

För visst tycker jag barn är söta (ibland, kanske inte så ofta, snarare väldigt sällan, när dom inte är snoriga kanske?).

Men vill jag verkligen ha ett eget barn? En egen liten snorunge som sätter kråkor överallt?

Mja, mjä, nä jag tror inte det. Jag trodde jag skulle få sådana där ”mosterkänslor” för min systerdotter när hon kom för 1 år sedan. Men när jag ser på henne så känner jag absolut ingenting – fruktansvärt jag vet! eller är det fruktansvärt? varför skäms jag över att jag inte ens känner någon samhörighet, någon sorts kärlek till den här 1,5 åringen??

Jag vill inte ha barn men jag har kommit fram till att jag nog är avundsjuk på att folk är gravida. Jag vill vara gravid och få den där kärleken från en annan partner, att man har gjort något tillsammans. För det är det jag ser när jag ser gravidmagar. Kärleken mellan partnerna och den där oförklarliga ”du är så högst uppe på piedestalen för du bär på mitt barn och jag skulle springa till månen och tillbaka för dig (eller till affären kl 0315 för en avokado)” – blicken som jag också vill uppleva.

Sedan kan någon annan ta ungen, internat kanske?

Fast okej, mest vill jag nog vara gravid för att kunna ta 3 tallrikar på buffén, skylla alla mina fisar på att ungjäveln trycker på mina tarmar och kunna utagera alla mina instängda känslor…Någon som söker en surrogatmamma?

 

Plötsligt händer det

Jag drog ut skäggstrået på hakan på första försöket med pincetten.

Det har aldrig hänt innan i hela mitt liv.

Blev så paff att jag var tvungen att sätta mig ner på toalettlocket en stund och begrunda det här robusta skäggstrået på pincetten för att få in i huvudet att det inte var en synvilla.

 

Jag tror att idag är en dag för en Trisslott alltså…Plötsligt händer det…