Un bebé coming up missy

Runt omkring mig är ploppar det upp barn som svampar i skogen. Folk är gravida från höger till vänster.

Jag inser att det är i just den här åldern som ens facebook status ändras från ”singel” till ”lyckligt gravid” till ”bebisbubbla” till ”hålögd förälder”.

Och jag är lite avundsjuk på alla dessa statusbilder på en gravidmage där personen ler och ser glad ut.

Mitt liv är långt ifrån den där statusbilden. Herregud till och med mina orkidéer har börjat ge upp på mig nu.

Men så inser jag att jag vill ju inte ha barn, jag har aldrig velat ha barn och nej hormonerna kommer inte att kicka igång kl 15.43 den 23 Aug 2020…Det är bara en utav dom dummaste kommentarerna vi tjejer utan barn konstant får kämpa mot (både från killar och andra tjejer).

För visst tycker jag barn är söta (ibland, kanske inte så ofta, snarare väldigt sällan, när dom inte är snoriga kanske?).

Men vill jag verkligen ha ett eget barn? En egen liten snorunge som sätter kråkor överallt?

Mja, mjä, nä jag tror inte det. Jag trodde jag skulle få sådana där ”mosterkänslor” för min systerdotter när hon kom för 1 år sedan. Men när jag ser på henne så känner jag absolut ingenting – fruktansvärt jag vet! eller är det fruktansvärt? varför skäms jag över att jag inte ens känner någon samhörighet, någon sorts kärlek till den här 1,5 åringen??

Jag vill inte ha barn men jag har kommit fram till att jag nog är avundsjuk på att folk är gravida. Jag vill vara gravid och få den där kärleken från en annan partner, att man har gjort något tillsammans. För det är det jag ser när jag ser gravidmagar. Kärleken mellan partnerna och den där oförklarliga ”du är så högst uppe på piedestalen för du bär på mitt barn och jag skulle springa till månen och tillbaka för dig (eller till affären kl 0315 för en avokado)” – blicken som jag också vill uppleva.

Sedan kan någon annan ta ungen, internat kanske?

Fast okej, mest vill jag nog vara gravid för att kunna ta 3 tallrikar på buffén, skylla alla mina fisar på att ungjäveln trycker på mina tarmar och kunna utagera alla mina instängda känslor…Någon som söker en surrogatmamma?

 

3 thoughts on “Un bebé coming up missy

  1. Tack!
    Kroppen känns jättebra, alltså jag känner mig.. smalare i formen på något sätt. Jag har inte heller hållt maten till 100%, det känns inte rimligt att tro att man ska hålla det så länge. Men det är klart jag saknar frukost vissa mornar!
    Detta klarar du! En månad ”perfekt”, vi får peppa varandra!!!

  2. Om någon annan hade velat ta graviditeten med svullna allting, halsbränna, illamånde, trötthet, någon som bankar en i magen 4 på morgonen när man bara vill sova, för att inte tala om alla de men den lämnar på kroppen och dessutom vill genomgå en förlossning och den sjuka smärta det innebär så kan jag ta hand om det fantastiska resultatet, inga problem! Jag vill gärna ha fler barn, men fasar för att behöva vara gravid och inte minst att föda igen. Barnet är liksom lönen för mödan, att vara gravid är bara mysigt på insta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s