Att inte vara en hypokondriker längre *jeeej*

Det har varit lite (mycket) tyst om mig hela våren lång <— mycket för att jag är urusel på att ta mig tiden och skriva. Tankarna bara far och har sig.

En anledning är att det har varit en väldigt hård vinter/vår/sommar. Ett helt enkelt hårt år. Mycket med familjen som tagit på en men också kroppen som inte har velat vara/göra som jag ville.

Jag har allergier, jag har JÄTTEMYCKET allergier, jag har pollen, jag har JÄTTEMYCKET pollen. Det här året har tydligen varit ett utav dom värsta åren i pollenshistoria. Jag tyckte inte att det var så farligt – men så satt jag också inomhus större delen utav våren och sköt ärtor på alla som sprang utanför mitt fönster "vill också, die bastards dieeeeeeee".
Om inte jag kan springa får ingen annan heller…typ…

Men så började det bli svårt att andas, att prata. Att gå ut och gå en kort tur till affären gjorde mig andfådd, rosslig i halsen (lätt som om att jag hade kedjerökt i 80år), fick ont i halsen – den smärtan man har när man har gråtit livetsfrustrationer ut i 5h, tungt att andas och såklart tröttheten när jag kom hem sedan.

Min första tanke var "fan, nu har gräset/gråbon kommit och nu har det satt sig på lungorna och halsen, kulkulkukkukukkul".

Dum som man är så gick jag inte till läkaren, vad skulle dom säga?
"Grattis det är pollen, fortsätt med dina tabletter som inte fungerar så ska det nog gå över lilla flicka"?

Ibland fick jag krup och kräktes ur mig all frustration för mina vänner när vi var ute och gick (och tog pauser medan jag skulle fånga upp andningen igen). På jobbet gick det helt fint. Men på gymmet började jag känna av det mer och mer. Att köra intensivt crossfit pass var helt att glömma, att ens köra ett pass där jag pressade bröstkorgen mot en maskin var också helt att glömma tillslut för då kom smärtan i halsen igen och lungorna åkte in och ut in och ut.

Hade jag inte haft pollen så hade jag väl tagit mig tidigare till läkaren eller iaf propsat på att dom skulle kolla upp det ordentligt. För det var inte konstant jag hade det här, utan det kom och gick, både inomhus och utomhus och framförallt blev det outhärdligt när det var kall luft och fuktigt. Då kunde någon lika gärna gett mig en knytnäve i bröstet.

Första läkarbesöket i Maj gav mig diagnosen "Luftrörsinflammation" och antibiotika (utan att ens kolla sänkan) i 10dagar.

Den fungerade 30% dom första 2 dagarna sen sket kroppen i det och fortsatte ge mig problem.

Andra läkarbesöket i Juni gav mig en remiss till lungröntgen för att jag propsade på det då min granne hade fått svamp i lungorna efter en fuktskada vi båda hade för 2 år sedan – alla grässtrån tog jag i ju. Dom bilderna visade inget.

Och det var runt här som jag började prata med en kollega som berättade exakt samma saker för mig. Jag bara "YES jag är inte ensam det är inte enbart i mitt huvud woopwoop". Men när han gick till läkaren i mitten utav Juni fick han röntga lungorna och göra en kontrast röntgen på dom och kolla upp blodgaserna och allting visade på top notch – inga problem där inte. Han blev hemskickad med att han var frisk som en nötkärna minus att han hade det tungt att andas och ont i halsen, men ingen feber! För tydligen är det det dom alla går efter.

Tredje läkarbesöket i Juli gav mig en astmainhalator och blodprov för kvalster/damm/you name it test och hon var bergsäker på att det var astma. Två puffar varje dag skulle jag ta och sedan vid behov. Första dagen tog jag nog 5 puffar och kunde ändå knappt andas och den där smärtan i halsen.

Innan fjärde läkarbesöket så arbetade jag med en kollega som jag aldrig har arbetat med innan. Hon berättade EXAKT samma saker som jag hade och att hon hade vaknat med känslan av andnöd åkt in till akuten och där hade dom tillslut stoppat ner en kamera genom näsan för att där upptäcka att hennes struplock var inflammerat. Förmodligen efter en förkylning som sedan hade vandrat ner och fått fäste och bildat en infektion.
Hon hade varit hos läkaren och fått diagnosen "pollenastma" och inhalator som inte hjälpte och antibiotika första gången som också hjälpte knappt märkbart.

Äntligen tänkte jag!
Fjärde läkarbesöket var i slutet utav Juli. Jag kom dit, sa att min inhalator inte ville fungera (först fick jag också arbeta upp mig så att jag verkligen kom dit med andnöd och rosslig andning – I ain't going home without a solution!
Jag menar, jag hade blivit mycket bättre i halsen/lungorna jämför med våren men fortfarande väldigt märkbart och nu hade det börjat påverka när jag jobbade också – varmt ute = kall ac i planet.
TILLSLUT fick jag dom till att ta testerna på mig (att man jämnt ska kämpa för allting och googla själv) för att bara där PAMPAMPAAAAM struplocksinflammation.

En sådan enkel grej som hade så lätt kunnat bli upptäckt och behandlat tidigare under våren om läkarna hade lyssnat på att vi är flera på arbetet som har det här, det är i halsen det gör ont.

Struplocksinflammation ger dig halsont och när den sväller så får du rosslig röst (tänk dig 80 årig kedjerökning), tung andning (lite luft som kommer igenom men du syresätter ditt blod tillräckligt ändå).

Behandling?

10 dagar med 1 ipren 3 ggr/dagligen och kortison tabletter 3 ggr/dagligen.

Komiska?

Jag har alltid kortison hemma pga mina allergier…Vilket förklarar varför jag kände mig bättre dom dagarna jag tog några tabletter när pollen var som värst.

Värsta?

Alla pengarna jag har lagt ut på medicin som inte fungerar och på läkarbesöken och på känslan, känslan utav att bara ljuga ihop allting. Att ingen tog mig på allvar, att "åh, nu kommer hon igen"…

Bästa?
Jag var inte ENSAM den här gången! Lyckan över att andra också hade samma problem gjorde att jag orkade fortsätta kämpa.

Jag är inne på halva sjukskrivningen nu och det är bättre redan. Fortfarande problem ibland men det är nog mitt eget fel. Jag borde nog inte träna medan jag kör behandlingen men det sa läkaren aldrig något om….Och jag frågade inte heller😀

3 thoughts on “Att inte vara en hypokondriker längre *jeeej*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s